Pain
Jag vet att du sover, jag känner värmen ifrån din kind.
Bara lukten gör mig svag, men jag vågar inte väcka dig nu.
Jag skulle ge dig, allt som du pekar på.
Fast bara när du inte hör det, vågar jag säga så.
Min klocka har stannat.
Under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi,
inuti är du fjäderlätt och vit.
Och utan ett ljud, med mitt hjärta i din hand, har jag tappat bort mitt språk.
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Bara lukten gör mig svag, men jag vågar inte väcka dig nu.
Jag skulle ge dig, allt som du pekar på.
Fast bara när du inte hör det, vågar jag säga så.
Min klocka har stannat.
Under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi,
inuti är du fjäderlätt och vit.
Och utan ett ljud, med mitt hjärta i din hand, har jag tappat bort mitt språk.
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Kommentarer
Postat av: Wille
Oh, sommarpoesi från kent, ger sköna minnen. Kul att du kikade in på min blogg. Fred!
Trackback
