beatricelundqvist

Heeeeeeej!

Så var det ännu en ny måndag,
vilket innebär ny vecka,
vilket innebär fler nya arbetsuppgifter.
TJOHO! -.-

Jag har kommit fram till något som liknar en plan inför denna veckan, när det gäller skolan.
Det har ju inte gått så himla bra för mig senaste..hmm, ja, senaste året?
Så jag kom tillslut på att något måste göras! Och det på momangen.
Så hur lyder då min lilla plan?
Ja hör här:
Efter skolan blir det inget av alla dessa fikor som blivit lite av en tradition efter skolans slut.
Efter skolan ska jag gå direkt hem, ta en liten paus sedan plugga i minst två timmar. Minst!
Jag får inte gå ut och göra något annat förrän jag suttit dedär två timmarna. Sådetså.
Det kanske inte är så himla mycket, kanske ungefär så man borde plugga om man är normal.
Men jag är inte normal, och detta är ju iallafall en liten bit på vägen :)

För övrigt har jag inte så mycket att skriva om.

Dagens väder är alldeles underbart, och det märks verkligen att sommaren snart är här.
En månad ger jag,
sen hoppas jag på att kunna gå i strandkläning och flipflops, svettig, röd och varm :D
Vet ju inte riktigt hur det blir med det, men man kan ju få hoppas !

Idag har jag bara hunnit vara i skolan på fotografisk bild, käkat lunch och kommit hem.
Ska ta mig en timmas sömn nu hade jag tänkt, känner att det vore väldigt bra.
Fast jag får lite dåligt samvete eftersom de tär så fint väder och ajg inte utnyttjar det ordentligt.
Men iallafall, så är jag jättetrött och behöver vila.
Efter min lilla powernap blir det plugga i två timmar . Usch.
Sen hade jag tänkt ut och springa, ta tag i migsjälv. Jag har inte tränat på hur länge som helst! ILLA.
Fläsket blir bara mer och mer, det tycker jag inte om.
Tur att det är bra väder, då är det ändå rättså kul med löpträning! (:
Well, vi får se hur det går med den biten.
Senare ikväll blir det att träffa en person och föra en smått för allvarlig konversation.
Om jag ska vara ärlig är jag livrädd för detta, men det är viktigt. Det är det ju.
Faktiskt. Jätteviktigt.
Får se hur det går med det med.

Jaja, sovatime.
Postar senare :)

På återséende
Fred ut!
//Bee

Att börja ett blogginlägg är faktiskt svårare än man tror,
iallafall när man skrivit några hundra.
Man kommer liksom inte på något nytt att börja med.

Idag var det skola som vanligt, hände väl inget särskilt,
förutom att jag, Chrille och Sean körde fast lite i projektarbetet.
Men det ska nog lösa sig, hoppas jag.
Efter skolan gick jag, Sean, Chrille och Malin Nyström och fikade.
Efter fikat drog jag till Chrille med Sean och vi nördade oss vid datorerna.
Det var en helt vanlig dag med andra ord, precis så som dagarna i Borgholm brukar se ut.
But i like it. Iallafall oftast.

Känner mig väldigt , dimmig.
Kan man säga att man känner sig dimmig?
Ja, det är iallafall sån jag känner mig.
Och jag känner mer och mer nu att jag saknar tiden för nästan ungefär exakt ett år sedan.
Visst är Borgholm underbart , men det kommer aldrig bli lika underbart som då.
Allting, verkligen A L L T I N G var perfekt då. Allt!
Jag hade verkligen ingenting att klaga på, ingenting!
Jag hade de allra bästa kompisarna man kan tänka sig,
vi hade mysiga promenader och lagade snabbmat tillsammans:P
Jag, Jossan, Amanda, Emelia och Annie. Vilket gäng vi var!
Har nog aldrig skrattat så mycket som då :)
Jag glömmer aldrig när jag, Jossan och Amanda skulle välta kor. Haha.
Eller när vi smög på snyggingkillar. Som små barn :P
Jag hade sällskap om natten, och mysiga stunder med skratt och lättsamhet.
Bada och lyssna på boot camp clik på bryggan utan att frysa fast vattnet vart iskallt och det blåste på bryggan.
Skolan gick det bra med och jag fick bra betyg, lärarna fick gott intryck. Jag blev tillochmed lite skolpepp.
Vädret var helt underbart. Solsken hela tiden. Heeeeeela tiden.
Alla fester utanför Jossan och Mändy !! Ååååååååååååh!
Och alla dagar vi var nere vid stranden med Jossan och Mändys musikapparat och lyssnade på
Cher - If i could turn back time :)
åååååååå, om jag ändå kunde vrida tiden tillbaka, så skulle jag verkligen göra det.
Det finns verkligen verkligen massor av ögonblick jag saknar ,
men det ögonblick jag saknar absolut allra mest är när Jag, Jossan och Amanda var ute och gick,
satte oss ute på piren och sa ungefär:
 "Detta ögonblicket just nu känns det som vi kommer minnas förevigt. Som om det sparas för alltid och att vi alltid kommer minnas denna tiden som helt underbar"
Glömmer aldrig det. Och fint väder var det med.

Jaa, herregud vad man kan sakna!
Och vad jag ville säga med det var att jag är inte riktigt migsjälv just nu,
för jag saknar detdär så mycket.
Jag saknar Jossan och Amanda och Emelia. När vi umgicks sådär jättemycket.
Och sen när Annie kom in med :) Bästa vänner var vi fem. Det var så jävla bra.
Och det är det jag saknar så mycket och inte kan sluta tänka på,
och det är därför jag ser så depp ut ibland när jag bara tystnar och glor och säger att fyfan vad Borgholm är tråkigt.

Nu ska jag inte vara så nostalgisk mer,
och jag hoppas definitivt inte att folk tar detta på fel sätt,
för jag är så sjukt glad att jag har Malin, Christian, Sean, Koffe, och ni andra :)
Ni är verkligen några av de vänner jag sätter högst värde på!
Men ibland saknar man gamla tider något förbannat :P

Nu ska jag sova, om ni läste allting ; Tack för visat intresse (; haha.

På återséende,
Fred ut!
//Bee

Idag, eller igår om man kollar på klockan som faktiskt är 01.11,
vilket innerbär att det är Söndag nu fast det är Lördag jag skriver som att det är..
Hur som helst har det varit en bra/skum/efterlägtad/knäpp-dag

Började med en seg morgon fast blev pigg rätt fort.
Gick ner på stan och tog en latte,
påväg ner var det så fint väder och det älskar jag. Det är då Borgholm är sådäär bäääst.
Efter kaffet drog jag mig till Fjollish och pluggade projekt & företagande.
Gick käpprätt åt helvete om man ska uttrycka sig milt,
vi satt ju i över två timmar med detdär utan att bli klokare på vår situation.
Vi la ner det och tyckte att detta fick Sean vara med och hjälpa till med.
Fortsatte vara hos Chrille, sen kom Malin och vi såg lite av melodifestivalen ^^
Och dendär operasångerskan vann! haha, lite coolt tycker jag.
Och ännu mera coolt är det att jag faktiskt har lite koll på melodifestivalsbidragen :D
Hur coolt nu det är förresten :P Jaja.
Efter det satt vi och pratade en lång stund tills klockan blev alldeles för mycket.
Och nu är klockan 01.19 och jag sitter här:
-f örvirrad,
- glad,
- fundersam,
- arg-på-att-man-inte-kan-lita-på-någon,
- förväntansfull,
- fördomsfull,
- irriterat-sur,
men mest trött. och glad.

Så det blr att sätta på bra musik och sova uuut :) Skönt!

Skriver mer imorgon, eller idag - hur ni än ser på det (;

På återseende
Fred ut!
//Bee

Jag tänker massor, det gör jag hela tiden, och alldeles för mycket.
Ibland är det bra, men oftast resulterar det bara i att allting som redan är jobbigt, blir mycket mycket jobbigare.
För ju mer man tänker, desto mer  inser man att det aldrig finns något enkelt svar.
Inte ens ifall man tänker vad 1+1 blir. För det kan ju vara en godishög plus en till godishög som blir en stor godishög, och då blir ju 1+1=1. Sen om man har en stol och tar en stol till så blir det ju två stolar, och då blir 1+1=2.
Ja, ni ser. Nu tog jag Koffes typexempel som exempel för hur onödigt mycket jag tänker,
Kanske rent av så att Koffe tänker som jag. Det måste utforskas!

Iallafall, så har jag tänkt på massor idag, precis som vanligt.
Men mest av allt har jag tänkt på kärlek, relationer och såntdär.
Och på hur människor fungerar när det gäller kärlek.
Det är väldigt svårt att sätta ord på tankarna, men jag hade iallafall tänkt att försöka.
För jag tror att jag har kommit fram till någon slags teori,
om att det nog är man själv som skapar många av problemen man har i huvudet.
Och om jag kommit på någonting som har med relationer att göra,som faktiskt är smart,
ja då är detta något slags genombrott i världshistorien.

Somsagt. Kärlek.
Detdär otroligt svårbegripliga ordet, som alla människor känner men aldrig vet hur dom ska förklara det.
Alla har väl någon gång varit kär, och dom som inte har det kommer bli.
Och om dom nu mot all förmodan inte skulle bli det, så säger jag bara :
"grattis, du behöver inte genomgå detta hemska" och:
" Tragiskt, du har ingen mening med ditt liv".
För det är så kärlek är. Det är det underbaraste du kan känna, och samtidigt det värsta.
Jag har varit kär på riktigt på sin höjd tre gånger i mitt liv, men jag tror bara det finns en person jag verkligen fastnat för.
Det som är så konstigt är att det är den människan jag hade minst tid med, kände minst och den som verkligen inte ville ha mig. Kul va ?Det är ju så typiskt detdär.
Den man verkligen tycker om och verkligen känner äkta lycka med,
vill inte ha dig på samma sätt som du vill ha honom / henne.
Så, även om den gången jag var kär, är den starkaste gången, så var det ändå olycklig kärlek.
Oturligt nog. Men det kanske är så, att det man inte får känner man att man kanske tyckte om mer,
just på grund av det faktum att man vet att man aldrig kommer få det och att det känns skitjobbigt.
Jag vet inte.
Iallafall, så har jag upptäckt att allt komplicerat man gör kärlek till, förmodligen skapas av ingen mindre än en själv.
Jag menar, allt detdär jobbiga man går igenom
"vill han ha mig även om jag har högklackat?" (okej, dåligt exempel)
"vad menade han när han skrev två punkter i smset?!"
"Hur ska jag klä mig?"
"Vad kommer han tänka om jag säger hej istället för tja?"
Haha, ja ni vet sånadär saker som man bara hänger upp sig på som egentligen är helt jävla onödiga.
Känner någon igen sig? Eller är det bara jag som beter mig såhär?!
Jag undrar verkligen varför man blir så himla T R Ö G när man är kär.
Visst , man tycker om en speciell person extra mycket och självklart är det viktigt att göra gott intryck så denna människan inte tycket att man är helt obegriplig som person,
men när allt kommer omkring så är han /hon bara en helt vanlig människa, precis som du och jag.
Jag menar, jag hakar ju inte upp mig på om han har vita eller svarta skor, eller mössa eller inte, eller lång jacka eller kort jacka. Alltså, man förstorar alla smådetaljer så himla mycket!
Som när jag en gång stod i tjugo minuter lite drygt och valde mellan ett silvrigt och ett guldigt halsband.
Jag slår vad om att han inte ens skulle lägga märke till om det var silvrigt eller guldigt, för det spelar ju faktiskt ingen roll!
Så, varför veter vi oss såhär då ? Att vi förstorar alla detaljer så himla mycket?
JO, här kära läsare, här kommer det smarta jag har velat komma fram till i hela texten:
Vi sätter upp han / hon på en piedestal! ! DET ÄR DET SOM ÄR PROBLEMET!
Vi får för oss att denna människan som vi tycker är så himla fantastisk är  näst intill omänsklig och att allting är mycket mer annorlunda med honom/henne än med någon annan människa! Därför blir man som man blir, och därför skapas massor av problemen. . .
Om man istället skippade allt detdär med att han / hon ska vara uppsatt på en piedestal, så blir allting mycket lättare, och man klarar sig ur alla jävla komplicerade tankar.
För så har jag kommit på att det funkar för mig, om jag bara tar och andas lite och tänker efter, att egentligen är han faktiskt bara en helt vanlig kille och inte så speciell som man tänker sig, då försvinner detdär jobbiga.
Och det är himla skönt.

Åh, denna texten har jag skrivit på i tre dagar :D haha, ändå kom jag inte fram till något särskilt vettigt,
men man kan liksom inte sätta ord på det som jag menar:P
jaja.

Nu ska jag iväg på stan och fika! Senare blir det plugga med Christian :)

På återséende
Bee

Jahapp, så var det Torsdag.
Har inte haft praktik idag ,
bytt plats på teorin och praktiken så idag har jag haft teori och har praktik i receptionen imorgon.
Skönt. Faktiskt.
Inte sovit knappt någonting inatt, kefft! Hatar när dessa perioder kommer så jag inte kan sova,
så himla irriterande för då kommer man inte till skolan i tid.
Jaja, kom inte så himla sent idag iaf och jag hann ju med allting vi skulle gå igenom idag ,
så har inte missat något som spelade någon roll iallafall.
Asso...jag är så himla skoltrött! Hatar det !
Jag fattar inte varför jag går i skolan..
eller jo, det är klart att jag gör. Fast egentligen inte liksom.
Bara för att "alla andra" går gymnasiet nu så gör jag med det, visst det är viktigt med en utbildning men jag vet många som gått ut gymnasiet utan betyg och lika gärna kunde skippat gymnasiet, eftersom de ändå har ett bra jobb nu och bara slösade upp tre år av sitt liv genom att sitta av tid på en gymnasielinje med inriktning de ens inte jobbar inom.
uscha. Känner att jag kanske skriver lite osammanhängande nu men jag bara skriver det första jag tänker på nu.
Iallafall, så är jag så jäkla sugen på att bara söka första bästa jobb, lägga pengar på hög och sen bara luffa runt världen. Vore så jäkla skönt! Slippa denna jävla HR-S K I T ! Slippa gå igenom hotell B-C, slippa lära mig tråkiga bokningsprogram och sånt. Men jag antar att det är bra att ha en bra utbildning och att jag lättare får jobb sen.
Det är ju rättså bra att kunna sitta i hotell-reception , eftersom det finns det överallt i världen och då kan jag förknippa resa med jobb senare i livet. Men ändå, jag är sjukt skoltrött.
Skulle vilja göra som mina kompisar ibland, gå IV och sen gå komvux.
Fast jag vet att då blir det ju ändå mer skola skola skola.
Usch. Jaja, nog pratat om det , blev en sjukt jobbig text :P

Sitter i skolan själv nu, uppe på Halltorp. Har hotellkunskap själv. Tråkigt :(
Annie och jag har ju en egen klass eftersom det bara är hon och jag som har hotell.
Men idag är Annie sjuk så jag är själv här , bläääääää.
Menmen, ibland är det så.

Aah, läste nyss igenom detta inlägget och det var visst väldigt konstigt, men jag orkar inte radera allting så jag postar detta ändå. Nu ska jag göra klart mina instuderingsuppgifrter i hotell, sen postar jag igen och då kanske jag har något som faktiskt är värt att reflektera över, så då kanske ni får något mer intressant att läsa än min självömkan för att jag har så himla tråkigt :P

Tills dess säger jag,

Fred ut, På återseende
// Bee.

God kväll, eller natt..eller tidig morgon. Hur man nu ser på det.

Jag vet, inte bloggat flitigt, men jag har inte haft tid eller lust.
Prövade en ny bloggsida, sämst och vädrelös så jag håller mig till detta.

Goda dagar senaste tiden, och det finns många anledningar till det.
En av de största anledningarna är Malin, Christian och Sean.
De tre människorna, de får mig att tänka på allt som är bra.
De får mig att skratta och vara mig själv!
Som om vi var en liten familj är det (:
Så jag vill bara säga tack!
Tack Malin
Tack Christian
Tack Sean
För att ni är dom ni är helt enkelt!

Läste precis igenom mina gamla blogginlägg för ungefär ett år sedan, på min gamla blogg.
Det är sjukt att det kan gå ett år, och att man fortfarande känner igen sig i texter man skrev då.
Man tycker ju ändå att ett år är lång tid, men ett år är ingenting.
Samtidigt är det jättelångtid för det har hänt så mycket saker som har förändrat mycket,
men ändå är det inte alls lång tid för ändå kände jag igen mig i nästan allt som stod där.

Mycket som hänt senaste tiden,
speciellt en sak som är riktigt skum.
Som om jag visste det hela tiden!
Sen återstår det att se om det är bra eller dåligt.
Det känns som det kommer bli dåligt...
Även om jag hoppas på att det kommer bli bra och kul.
Jag saknar mycket och det har inte gått en dag utan att jag tänkt på det,
men jag vet inte om jag vill att det ska bli så nära inpå ändå.
Jag menar hela min situation kommer förändras, M Y C K E T.
Jaja.

Sen så har Koffe flyttat till Löttorp med, LÖTTORPSBONDE! (;
Inte så kul, för då kan vi inte leka lika ofta,
men jag ska allt se till att vi inte tappar kontakten, han är bra han Koffe :)

Klockan är kring två och jag borde sova nu för jag ska upp om fem timmar, men jag kan typ inte sova.
Jag tänker så mycket, och det är väldigt irriterande.
Jag borde ha en knapp som man stängde av tankeverksamheten på. . .

+ att lördag blir skumt

Nej, Godnatt för bövelen! Dags att sova! Fem kvart i timman som min mormor alltid säger :)

Peace
//Bee